Die Mauer del två

Halt, här får ingen passera, kommer ingen förbi, kommer aldrig över något mera, så gå är du snäll om ditt liv är kärt, sjunger Thåström i den underbara Die Mauer. Alltså, jag har blivit helt såld på den där gamla, hemska, bisarra muren. Köpte en bok på engelska men önskar jag köpte flera. Hur kom de på idén, vad hände de där åren mellan 1945 och 1961. I boken jag köpte finns bara fragment. Får köpa ytterligare en här hemma. Jag blev alldeles tårögd när jag läste om den där osannolika, märkvärdiga, historiska kvällen den 9 november 1989 när den där förvirrade officeren, säger, ja, eh, so fort, och så faller muren. Vi besökte muren vid en av de gator där de sparat en del av den ( de höll faktiskt på att glömma att de kanske borde spara någon del, den är ju liksom historisk). Men människorna på den gatan är tydligen inte lika entuisastiska. En lusig sak är att det liksom fanns ytterligare en mur, en extramur, på östsidan. Inte överallt tror jag, men på en del ställen. MEllan murarna var ingenmansland. Fattar ni hur mycket det måste ha kostat att hålla all denna säkerhet intakt.

Jag har tänkt mycket på den där kvällen och dagarna efter murens fall. Mina SSU-kompisar hyrde minibussar och körde ner till Berlin över dagen. De ville se allt med egna ögon. JAg minns inte att jag var så begeistrad och jag fattar inte. Jag fattar inte vad jag sysslade med. Kommer inte ens ihåg att jag någonsin reflekterade över muren. JAg skäms. Mitt första minne av någon historisk måste vara när Clinton avgick som president. JAG kommer ihåg att jag sa att man har ju liksom blivit vuxen med honom. Eh, Clinton vs Muren. Suck, Annika. Kom igen!