Fjärilshuset

Tropisk värme i två timmar. Fjärilar stora som handflator fladdrar runt mellan blad och grenar. Heddas hår - det lilla hon har - ligger klistrat runt huvudet. Fuktfläckar breder ut sig på min tröja och jeans. Samtidigt förnimmer jag känslan av Kryddsafarin på Zansibar. Studieresan till Tanzania med journalistklassen hösten 2000. Jag minns det som en mycket lycklig, avslappnad tid i livet. Märkligt nog. Långt borta från nära och kära. I stället delade jag rum och fuktig värme med människor jag bara känt i ett år. Vissa av dem gillade jag inte ens. Men jag hade ändå turen att mest resa runt med P och E. När vi körde genom Dar es Salaams utkanter den där första dagen började jag gråta. Svarta män sprang runt med kärror längs vägen. Helt ärligt, det blev för mycket, för fort. Sen lärde jag mig ju älska den där stan, så märkligt lugn och i total avsaknad av all stress och handel och vandel. Jag tror allt handlade om att vi levde enkelt, bara en ryggsäck, varmt, skönt, vatten. Men framför allt det enkla. Tänk om jag här hemma kunde släppa alla dessa prylar och bara leva med enkelt. Det skulle vara väldigt skönt men antagligen omöjligt.