Vår, sommar, höst eller vinter

Tänk, i dag läste jag för första gången på mycket länge om färger och hud och hår: det handlar om det där med vilken årstid man är och vilka färger som hör i hop med den årstiden. Fast riktigt så hade inte AFtonbladets bilaga gjort det. I stället visade de fotografier på fem kändisar som man skulle jämföra med. Det gick också bra att titta på sin handled och konstatera: är jag ljus eller olivfärgad (som om det inte fanns några mellanting, fråga mig som lusläste allt om det här med årstider för 18 år sen, gick till och med på färgkurs, stod i spegeln hemma hos kompisen M och la färgade papper under hakan och stirrade i spegeln: hmmm, ser jag glåmig ut nu eller lyser jag upp)och har du blå ådror eller gröna (= du är en alien). Har man blå ådror passar man i kalla färger.
Jag har definitivt blå ådror men minns tydligt att jag antingen var vår eller höst (varma årstider) möjligen med dragning åt vårsommar (både varm och kall). Minns att man skulle kolla undertonen = dragning åt rosa eller gult där gult var varm årstid. Fick aldrig ordning på det där men konstaterade i alla fall att jag passade rätt bra i milda pasteller (typiskt vår) absolut inte svart = typiskt vinter.

Och det är väl egentligen det jag ville komma fram till: varför har så många människor svart närmast ansiktet? Få människor passar i svart. Särskilt inte blonda även om de tror det bara för att det svarta kontrasterar mot det ljusa. Men det är alltså helt fel: sorry. Bara en viss typ av människor med en viss typ av hudfärg passar riktigt bra i svart. Det går heller inte att säga att "jag passar bra i grönt", det finns nämligen massor av olika nyanser av grönt och alla andra färger utom just svart kanske. Fast Bengt Grive på sin tid tror jag kom på nyansen mörksvart. Annars är balkonggrönt en favvo från den tiden. Hur som helst, man måste hitta sin nyans av färgerna.
Ja, så vare med det.