Ner, ner, ner, ner för backen ner

Ja, minns ni den där gamla skateboard-låten med Magnum Bonum. Gallerians gång är mitt andra hem, rullar på, tar det om igen...typ. Herre Gud, gårdagens eftermiddag höll på att sluta i stor katastrof. Mamma, jag och Hedda bestämde oss för att GÅ ner till centrum. Mamma 80,5 år, ostadig redan innan isigt underlag. Vilken syn. Till slut stod vi panikslagna mitt i backen ner till centrum. Hedda skrek, mamma nästan grät, en lätt påstruken kvinna som erbjöd sin hjälp höll i vagnen och jag försökte desperat ringa mats som inte svarade i telefonen. Vi kom ingenstans. Fast på det isiga underlaget utan möjlighet att vare sig ta oss upp eller ner. Men när jag helt ärligt tänkt putta ut mamma i en snödriva såg jag räddningen 60 meter nedanför. Mats kom cyklande. Så, det löste sig. Men jag var helt slut. Fast det var ju inget mot mammas status. Hon var dessutom tvungen att dela tågvagn med alla AIK-fans som just lämnat Råsunda. Men hem kom hon. Och jag gick en runda med stavarna.