Tiden går (Låt tiden gå)

Mats är hemma i dag och lämnar hos dagmamman. Passade därför på att promenera in till stan. Hade glömt stavarna på jobbet så det blev promenad naturell. Märker skillnaden mellan att gå med och utan stavar. Med stavarna får jag definitivt mycket mer schvwung i stegen. Nåväl, en av de bästa sakerna med att gå är att tankarna flödar fritt. I dag kom jag på ett nytt bloggprojekt: jag ska försöka skriva om en låt till varje rubrik. Tiden går till exempel. Då kommer jag osökt in på Låt tiden gå, en låt av Docenterna. Egentligen är det bara en liten del av den låten jag gillar och det är sticket där Larry och Zebo sjunger "Sekunderna, minuterna, timmarna, de går så fort (de rinner ut i sanden), måste göra nått (skrika så att allting går i kras). Det är inte texten i sig jag gillar utan hur de sjunger. Ja, ni får lyssna själva. Jag var förresten i hop med en kille i tre år som växte upp med killarna i Docenterna/Docent död ute i Sollentuna, ni vet, Joppe Pihlgren osv. Och jag gick i samma klass på socialhögskolan som en annan kompis till dem. Sven hette han och han klappar händerna på en av deras låtar. Det var tydligen ruggigt svårt att få till det. Ja, ungefär så nära kändisskapet har jag varit.

Oj, har ju alldeles glömt varför jag satte rubriken där uppe: Hedda börjar bli så stor. Plötsligt pratar hon ännu bättre. en väninna till min mamma spelade in mig på band när jag var i treårsåldern. Jag fick det där kasettbandet när jag tog studenten. Vill göra något liknande till Hedda men har ingen bandspelare. Snodde en gammal av mamma men den funkar inte. Och det blir aldrig av att jag köper en. Visst filmar jag och så men då är jag rädd att filmerna försvinner när/om datorn kraschar, de kanske inte går att titta på om tio år när tekniken utvecklats. Gud, det där är jäkligt stressigt.
Men kanske skulle jag gå till Clas Ohlsson och köpa en kasettbandspelare. Band har jag i alla fall. "Har vi kvar dem" frågade en expedit sig själv. Och det lät ju inte så lovande på sikt.