Här och nu

Vet inte vad jag ska kalla det här inlägget. Men vill bara berätta för dig, lilla Hedda, att du är världens bästa och roligaste och goaste och underbaraste tjej. Jag läser ibland några bloggar om föräldrar som mist sina barn i cancer. Började med det när jag läste om lilla Victor i april förra året (ni minns att jag skrivit om det tidigare). Emellanåt så förfärande och sorglig läsning att jag faktiskt själv gråter. I bland otroligt hoppfull läsning. Och alltid, alltid förstår jag vad som är så fantastiskt med dig, min egen lilla skattkista att ösa kärlek ur och i. Att du finns. Här. Nu.