Chans

Ja, den här rubriken med tillhörande låttitel passar egentligen inte alls. Men av någon anledning var det den som kom till mig. Men kanske ändå. Chans är en Lundell-låt från skivan Den vassa eggen - den så kallade skilsmässoplattan. "Nere på stan står en hund och gråter, går ner dit och ge honom en hjälpande hand (...) men jag tror att den hunden heter chans" Minns inte hela refrängen, den tillhör faktiskt inte mina favoritlundellare. Men det har alltid varit skönt att sjunga med i den.

I dag hände något riktigt lustigt. I går skrev jag om en kompis som handklappat på en Docenterna-låt. I dag ringde han. Fel. Till mig. Vi hade inte pratat på två år. Jag skulle precis gå från jobbet när mobilen ringer. Jag ser numret och tänker att den enda person jag känner som bor på det här riktnumret är S. "Ja, det är Annika" "Eh, ja, jag heter Sven, men jag söker en Anders" säger S och låter konfunderad. Inte alls som om han förstår att han ringt mig. "Nä, men S, det är ju jag. "Nä, men tjenare" säger S. Hur han lyckades ringa mig och inte den där Anders är en gåta. Men vi pratades vid och kanske såg jag det som en chans att äntligen få ihop den där träffen med gamla klasskompisar jag funderat på ett tag. Dessutom hade S skilt sig. Ja, där ser man.