Tänk att Sverige lyckades ta det där jäkla OS-guldet i stafetten. Äntligen fick jag lön för mödan, alla dessa OS, VM you name it när jag klivit upp i ottan eller inte gått och lagt mig alls i förhoppningen att nu, nu jävlar ska det väl ändå gå vägen. Nu har de väl ändå toppat laget, alla är friska, vallan sitter som en smäck. Men, icke. Minns VM i Sopporo då jag var gravid, ställde klockan på 04.30 varje morgon. Ett brons i stafetten blev det, och kanske något mer.
Jag tror att allt beror på att den där gnällspiken Mathias Fredriksson inte är med i truppen i år. Undrar just var han är?
Men nu är det ändå rätt skönt att Mästarnas mästare är tillbaka. Och På spåret förstås.
Om jag färgar håret rosa är det ok?
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar