Lön för mödan

Tänk att Sverige lyckades ta det där jäkla OS-guldet i stafetten. Äntligen fick jag lön för mödan, alla dessa OS, VM you name it när jag klivit upp i ottan eller inte gått och lagt mig alls i förhoppningen att nu, nu jävlar ska det väl ändå gå vägen. Nu har de väl ändå toppat laget, alla är friska, vallan sitter som en smäck. Men, icke. Minns VM i Sopporo då jag var gravid, ställde klockan på 04.30 varje morgon. Ett brons i stafetten blev det, och kanske något mer.
Jag tror att allt beror på att den där gnällspiken Mathias Fredriksson inte är med i truppen i år. Undrar just var han är?
Men nu är det ändå rätt skönt att Mästarnas mästare är tillbaka. Och På spåret förstås.