tisdag 8 december 2009

Tacktal

Min kompis L gjorde en kul grej på sin blogg för några månader sen. Hon tackade diverse personer för olika saker. Sånt som är lätt att glömma bort att tacka för. Hon tackade till exempel mig för att jag hjälpte henne att laga varma smörgåsar för några år sen när hennes son fyllde tre år. För det var väl mig du menade och inte den andra Annika? Inte lätt det där när man både heter och stavar likadant. Jag tänkte också göra en sån tacklista. Kan bli kul. Passar så här några veckor innan århundradets första decennium är historia. Och vad passar då inte bättre än att tacka just DIG Lotta!
Tack Lotta, för att jag har fått lära känna dig! Kommer spontant att tänka på den där gången när vi - som nya, fina, alerta socialsekreterare - gjorde hembesök och du fick prinsesstofflor med rosa fluff och jag blåa, badtofflor i storlek 44. Minns hur vi sitter där i soffan. På bordet står fat med olika sorters sockerbeströdda kakor. När vi biter i dem faller smulor ner på golvet. Vi kikar ner på våra fötter, tittar på varandra. Och, ja, det var inte lätt att hålla sig för skratt. Tack Lotta, vi har haft många oförglömliga stunder och du är en fantastisk inspirationskälla och kär vän när det krisar.

Tack Ewa som är min första bästa kompis. Vi träffades i skolbänken i första klass. Tack Ewa för att du skjutsar mig när vi träffar våra barndomsvänner. Tack för att du ofta upppmuntrat mig att skriva en bok. Någon gång gör jag det och då blir den dedicerad till dig.

Tack Malin som är här, hos mig just nu. Du leker med Hedda, beskäftig men ändå lite moderlig. Tack för att du ville bli Heddas Gudmor. Tack för att du är så rolig, alltid, alltid, stöttar men också säger precis vad du tycker (tror jag i alla fall:-)) Tack för att du kom hem till mig den där sommaren för några år sedan när jag var lessen och ringde. Din mamma packade ner en låda mat och sen satt vi på balkongen i Dalen och snackade. Tack för din otroliga kommentar: Jag står här i korsningen Götgatan/Sveavägen.

Tack Olle för att du räddade mig från pressekreterardöden på deppet. Tack för att du räddade Jens från mig som pressekreterare. Tack för att du blev en av mina få manliga vänner. Vet inte vad du gjorde eller sa men jag tror mer på mig själv sedan vår tid tillsammans i maktens boning. Minns en gång när vi gick i korridoren på väg mot hissen ner till matsalen och du sa: "Om jag skriver en bok någon gång ska du vara en av huvudkaraktärerna". Den boken vill jag läsa. Snart Olle.

Det här var roligt! Jag gör så många glada så jag fortsätter.


Tack Mia för alla roliga resor och utflykter vi gjort ihop. Och tack för att jag har fått sova på din soffa. Vad hade jag gjort utan dig?

Tack Annika för att du blev min allsångskompis. Vi var först. Vi hajade hajpen med Lasse. Sen komma alla andra.

Tack Mia för alla roliga resor vi gjort ihop. För att du alltid är lugn

2 kommentarer:

  1. Skrattar och gråter samtidigt!!! JAVISST var det dig jag menade - och tack! Du har gjort min dag idag (som i övrigt varit rätt bedrövlig). Tror det blir svårt för oss att "toppa" stunden med tofflorna...men låt oss försöka! Jag hoppas att vi är vänner länge, länge till!

    SvaraRadera
  2. Tack själv min älsta vän! Livet skulle vara allt för innehållslöst utan dig! Jag måste hålla med Lotta att detta gjorde min dag!
    Väntar forfarande på boken som jag tror kommer bli en hit! Kram Ewa

    SvaraRadera