I tjugårsåldern skrev jag högskoleprovet. Fick egentligen dåligt på allt utom Diagram. Har ju alltid varit en fena på tysk grammatik och viss matematik. Struktur, struktur, struktur. Som en fin fond till min mer konstnärliga, behomeiska sida. Men, jag ska inte förringa min insats. Så dålig var jag inte. Fick väl typ 1,4 och det är ju ändå över medel. Däremot skrev jag dåligt på ord-delen. Efter studier i både det ena och det andra och jobb som journalist lyckas jag nu för tiden klara varenda litet ord i de där delarna av proven tidningarna redovisar dagen efter alla stackare suttit och svettats. Måste säga att jag upplever en viss tillfredställelse över detta. Lättnad kanske är ett ännu bättre ord.
Jag hoppas Hedda ska bli en fena på ord, rim och svenska språket. Få en härlig känsla och rytm. Hon är redan så duktig på att prata. Men lite oroar jag mig ändå: jag är inte en särskilt bra förebild just nu. De ord jag använder mest i min kommunikation med henne är: Nej, du, får, inte, vänta, snart.
Tur att det finns böcker att läsa för henne.
Om jag färgar håret rosa är det ok?
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar