Vad har vi gjort?!

Sömnlös inför kontraktskrivningen i måndags. Djupsov natten efter. Möjligen berodde de på champagnen vi öppnade tillsammans men som jag mest drack av. Återigen sömnlös natten till i dag. Förmodligen lider jag av posttraumtisk stress. Hur gick det här till. Från ena veckan till den andra. I dag rensar jag skrivbordet på gamla jobbet. På måndag kliver jag på som journalist på nygamla arbetsplatsen. Nu Stockholmsbo. Om tre månader Uppsalabo. I bostadsrätt. Jag har alltid känt mig som en loser i hyresrätt. Men det är ju jättesmart med en hyresrätt. Vill man inte bo kvar säger man upp lägenheten och flyttar. Nu måste vi tjafsa med visningar, förväntningar, ångest inför vad vi i så fall skulle få för lägenheten. Ni ser: jag funderar redan över hur vi ska kunna flytta därifrån.

I natt: "Jag kommer aldrig mer att bo i Stockholm". Tankarna for, hjärtat bultade. Var tvungen att gå upp och svälja ner två alvedon för att lugna mig. Ja, alvedon fungerar rätt bra för lite avslappning.
Mina vänner S och T har nyss kommit hem med sina två adoptivbarn. Vi som nu skulle börja umgås med våra barn. Barndomskompisarna som blev grannar på äldre dar. Nu blir det inget av med det. Vemod parat med ångesten inför hur jag ska orka med pendlingen. För er som inte vet: sambon jobbar långt bort från Stockholm och även norr om Uppsala. Därav denna flytt som vi pratat om i evigheter.

Spänning: Jo, jag är också jättespänd och förväntansfull. Ser fram emot att måla om i lägenheten, skola in Hedda på Montessoridagis, få hjälp med barnpassning av farmor. Stolt över att vi äntligen beslutat oss för att prova något annat. Våga, ta steget. Men Gud vad läskigt det är.