Följer en blogg som heter denstarkastestjarnan.blogg.se. Den handlar om Victor och hans familj. Jag skrev om honom och hans mamma när hon blev utsedd till årets Mama-hjälte i november.
Victor gick bort i cancer i april 2009. Han blev bara ett år och sju månader. Aftonbladet publicerade några artiklar om familjens kamp för hemsjukvård och jag har sedan dess följt mamma Sofies blogg. Måste erkänna att jag hittills aldrig blivit så lessen över eller berörd av något i hela mitt liv. Faktiskt knappt ens när min pappa dog för några år sedan. Men samtidigt tror jag att Victors historia rörde vid något djupt inom mig som nu fick ta plats. Jag grät väldigt mycket de första veckorna efter att jag läst om honom. En person uttryckte det väldigt bra: Man behöver inte alltid förstå varför man gråter. Du gråter, alltså behöver du det.
Egentligen är det inte riktigt klokt att man blir så engagerad och berörd av någon man inte känner eller ens träffat. Men, ja, jag kan inte förklara det här riktigt.
Hur som helst läste jag i alla fall nyss på bloggen att Victors lillasyster änligen kommit till världen. Det måste vara den största gåvan för en förälder efter en sådan fruktansvärd förlust.
Om jag färgar håret rosa är det ok?
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar