Visst var det bättre förr - eller enklare i alla fall?

Några gånger om året brukar jag utbrista: Sovjetunionen kom tillbaka. Allt är förlåtet. Tänk på den tiden - innan den digitala revolutionen försatte oss moderna människor i ständiga valsituationer - då man gick till affären, köpte en kamerafilm (24 eller 36 bilder), tog bilder med sin instamatic, nåja, efter hand avancerade även jag i märkeshierarkin, framkallade, några blev suddiga, dem slängde man och satte in resten i fotoalbum. Jag har hur många album som helst från 80 och 90-talet. Efter ett tag utvecklades framkallningen. Man kunde få både dubbel- och trippelkopior. I dag har jag 2000 bilder i en dator, ständigt livrädd för att datorn pajar, ständigt bekymrad över var jag ska spara dem, på ett moln, på hotmailen, kopiera dem till usb och lägga i bankfack, men om de inte går att öppna då om tio år. Inte ett enda album med bilder har jag från de senaste fem åren.

Och vad var det för fel med Telia-monopolet? Eller på den tiden då de enda elbolag man kände till var Fortum (hette något annat först) och Vattenfall. Just elen är väl rätt okej om jag bortser från att jag alltid känner mig lurad när avin kommer och jag inte fattar någonting. Jag HATAR det. Men för att vi som liksom inte ORKAR jämföra bolag hit och dit i den här moderna världen har någon utvecklat den fiffiga jämförelsesiten Elskling.se. Tack för den. Gör det hela mycket enklare. Värre är det med telefonen. Både mobiltelefoni och vanlig telefon - jag, jag ringer fortfarande med stationär telefon. För att välja rätt måste man jämför minutpris, öppningsavgift - och hmmm, ringer jag ofta och lite eller sällan och länge? Visst finns det jämförelsesiter men som sagt; du ska veta allt om ditt telefonnerade. HAr ni märkt att man kan välja en enklare eller lite mer avancerad jämförelse på såna siter. Vilket operatör ringer du oftast till? Är du medelringare, kvällsringare, nattringare. De flesta väljer till slut att baka in allt i ett litet paket som - surprise, surprise - ditt bredbandsbolag erbjuder. Det gjorde vi. Sa upp Telia-abonnemanget och vår operatör. Och inte fan blev det särskilt mycket billigare. Vi fick några onödiga kanaler extra. Och det hela beror på att vår bredbandsleverantör har högre minutavgift och högre öppningsavgift. För övrigt: är det inte lite Sovjetunionen eller DDR över det här med bredbandsleverantören. Jaha, i det här huste ha vi Comhem. Eller här kör vi med Bredbandsbolaget. Monopol kallas väl det för....Som ett litet mini-sovjet i bostadsområdet.

Oj, jag höll nästan på att glömma det viktigaste av allt: tänk vad skönt det var på den tiden man gick till den närmaste skolan. I mitt fall Västbodaskolan i Farsta. Den har de rivit nu och någon ska bygga bostäder. Med soldränkta balkonger som kompisen M lite vemodigt meddelade. Eller, nä, inte vemodigt, indignerat. M är aldrig vemodig. Bara indignerad. Sen blev det Kvicken och därefter Farsta Gymnasium. Visst, till gymnasiet kunde man nog välja lite mer fritt eller rättare sagt, den linje du valde styrde vilken skola det blev. Så många linjer fanns det förstås inte att välja - Gubevars - och tur var väl det. Mina föräldrar hade aldrig orkat engagera sig i en sån sak. Det var ekonomisk. Punkt slut. Men jag är nöjd. Minns min skoltid med solsken. Särskilt gymnasiet.

Nä, men nu ska jag nog surfa in på Solnas hemsida och ställa Hedda i kö till lämplig skola...