JAg bekänner: jag älskar Solna. I alla fall mer än Uppsala. Hur gick det till. När jag blev, kär i Solna. Det måste vara träbryggorna, vattnet, katterna i Augustendal, änderna kanske. Jag vet inte. Vet bara att jag vill bor kvar. Här. I Solna.
En klasskamrat sa en gång: ”Annika, det finns två sätt att förverkliga sig själv. Det ena är att stå på scen, det andra är att få barn”. I så fall måste mitt liv vara fulländat nu.
Dagar med Hedda - Vardag. Drömmar. Längtan. heter min blogg. Det betyder inte att den bara handlar om min fina, roliga, underbara Hedda. Men inget går att jämför med gåvan att få dela livet med sitt barn. Hon präglar för alltid mitt liv. Och det får hon gärna göra. Bloggen handlar om henne, men också mina ständiga tankar på ett genombrott som allsångsledare, längtan efter att skriva en bok.
Har gjort massor med roliga grejer men är mest stolt över att jag förverkligade min dröm om att bli journalist. Tyvärr förlorade jag jobbet efter några år och har sedan dess valsat runt i arbetarrörelsen med oförglömliga minnen i bagaget. Skönast är minnet av justitiedepartementets mjuka matta mot mina bara fötter varma sommardagar.
Är uppvuxen söder om söder, bott många år i Enskede men tog för några år sedan de otänkbara stegen förbi Slussen och bosatte mig i Solna med sambon. Någon gång vill jag tillbaka till söder om söder. Sitta på Gaffeln i Gamla Enskede och äta löksoppa.
Men nyss var du ju kär i Dalen? Det ger sig. Uppsala har en fin å och goda bakelser! Det är bara hederlig gammal flytt-ångest. Kram.
SvaraRadera