Kristian Lagerström är en av upphovsmännen till Sveriges bidrag i ESC på lördag - om nu lilla Anna fixar kvalet. Denne man har jag nu intervjuat efter tre veckors vånda. Började med att jag första veckan glömde bort att jag borde försöka få tag på honom. Andra veckan fick tag på fel kontaktperson. Och tredje veckan visserligen fick i väg ett mejl men inte hörde något. Redaktören bestämde sig i torsdags eftermiddag att det fick bli något annat till på måndag. Men när jag cyklar som en galning för att hinna i någorlunda tid till ett restaurangbesök hör jag the doorbell (min iphone-signal) plinga i cykelväskan. Varför jag stannar vet jag inte men gör det i alla fall - och vem är det - om inte Kristian L. Torsdag kväll kl sju. Han lät lite långsam, saktmodig kanske, som han själv beskriver sig. Hur ska det här nu gå tänkte jag förfärat när vi lagt på efter att jag - efter lite snabba tankar - gått igenom alla alternativ: jag kan inte säga nej (trots den sena timmen), då blir redaktören galen, jag får göra intervjun i morgon klockan nio, skriva klart till klockan kvart i elva då jag ska i väg, och sen på något sätt fixa en bild på denne man. Och allt ska sen vara klart senast klockan tre samma dag. Nä, han lät lite sävlig på telefonen. Men det fick bära eller brista.
Visade sig bli en artikel som mina två chefer skrattade sig halvt fördärvade åt - positivt alltså. Och bild lyckades jag också fixa.
Om jag uppfattat allt rätt i hans högst oväntade svada är ett annat kapitel. Men det här är det jag älskar med journalistiken: när det löser sig, när flowet kommer.
Om jag färgar håret rosa är det ok?
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar