I dag sov jag inte middag. Ja, alltså, jag brukar alltid vila med Hedda när hon vilar. Minns med vemod helger när jag fortfarande ammade och Hedda kunde sova två timmar med tutten. Det var inte allt för länge sen. Faktiskt kanske bara två månader sedan. Men för några veckor sedan tillbringade jag och sambon ett antal kvällar med en ovanligt pigg liten avkomma. Skräck och fasa. En kväll somnade hon kl 22.00. Vidrigt. Rent ut sagt vidrigt. "Lek själv" sa vi och klippte frenetiskt med ögonen. Bara att konstatera att Hedda lite tidigare än vi planerat behövde kortare dagsvila. Bad dagmamman korta sömnen till 45 minuter och vips, det gjorde susen. Hedda är, vad ska jag säga, lite intensiv. Kortare och kortare middagsvila betyder längre och längre intensivpass. Ganska likt ett 400-meterslopp: hög fart i 300 meter. Långsammare mot slutet. Men i dag hade vi riktigt trevligt besök på förmiddagen som vi toppade med att efter middagsvilan - som vi själva alltså inte intog - tog bussen in till stan och besökte vår goda vän C med familj. Livet blir lite lättare med goda vänner och god mat. Så är det bara.