Åh, varför går det flera dagar utan att jag skriver? Måste bero på att ingen läser det jag författar. Jag hatar att inte bli läst. Vem är jag då? Nobody. Jag saknar, saknar, saknar jobbet som journalist. Krönikorna. Bengts vredesutbrott vid datorn. Kommenterarna från en kollega några bord längre bort. Diskussionerna, skratten, intervjuerna, texterna. Och att veta att jag blir läst. Åtminstone av några stycken. Tio räcker tycker jag.
Nu ska jag skriva tillsammans med typ två miljoner andra bloggare. Varför ska någon läsa det jag skriver? Inte ens mina vänner gör ju det. Jo, kanske en. Min vän L. Gud vad tråkiga ni andra är. Och bilder vill ni förstås också ha! Men jag orkar inte, hinner inte, vill inte. Räcker det inte med mina ord. Det får det fan i mig göra.