Vabruari

Läste i någon av gratistidningarna att februari är VABruari. Och som ett brev på posten ringde dagmamman i går eftermiddag. Jag blir alltid varmkall när jag ser att det är hon som ringer. Lyssnar oroligt på hennes röst. Och i går lät hon faktiskt orolig. Du, Hedda har kräkts tre gånger. Du måste hämta henne. Pulsen upp i 180. Kräkts. Varför då nu då? Men jag tog ändå tunnelbanan. Provade helt carazy dessutom en NY väg från tunnelbanan. Fick liksom för mig att den skulle gå snabbare. Jo, visst. Jättefort. Och jättesmart när ens unge ligger och kräks hos dagmamman. Sen var det ju inte så farligt. Hedda mådde så klart toppen så fort vi kom ut. I dag har vi varit hemma. Fast på öppna förskolan. Säkert inte alldeles rumsrent med kräket i färskt minne. Men va fan.
Nu ska jag i väg och träffa min kompis P. Vi ska käka pasta på något halvnytt hak i Gamla Stan.