Min roliga dotter

Alla tycker väl att just deras dotter eller son är världens roligaste. Men i mitt fall misstänker jag att det faktiskt stämmer. Mellan varven lyckas Hedda kläcka ur sig de mest fantastiska kommentarer (tycker jag). Till saken hör att Hedda har två lägen: ett läge där hon närmast avskyr att träffa andra, uppvisar alla känslor som jag förknippar med förnärmad, förorättad, besviken, rädd, orolig. I går är ett exempel när hon satt i sovrummet i stort sett hela den timme vi min vän S och hennes adoptivsöner F och D hälsade på. Det andra läget är när hon charmar samtliga närvarande med tokiga repliker, tokigt pyssel med det ena och det andra. I dag är ett gyllene exempel: Vi gick till vårdcentralen. Hedda har varit sjuk av och till i tre veckor och hostat under hela denna tid. Nu stod jag inte ut längre utan vabbade in, ringde VC, fick en tid och gick dit - (Lotta, det är jättelätt att få akuttider på Solna VC). PÅ vägen rundade jag Öppna förskolan. Till skillnad från i fredags då hon sa "vill gå hem" redan efter tio minuter sprang hon nu runt och ropade på snälla farbrorn - en unga pappa. KOm hit snälla farbrorn. När han inte kom till henne gick hon till honom och la ömt en liten filt på hans rygg. Här, så du inte fryser, sa Hedda.
Nåväl, uppe på vårdcentralen installerar sig Hedda framför kaffemaskinen. En tant vill gå förbi och jag flyttar lite på vagnen. " Hej då, lilla gumman", säger Hedda. Tanten hör inte. men det gör resten i väntrummet som vrider sig av skratt.
Npgra timmar senare när vi ska hämta ut medicinen på apoteket är hon ju inte lika charmig. Skriker konstant i tio minuter. Bara skriker, rakt ut, med huvet lite uppåt som en sån där Urukhai från Sagan om ringen. Till slut blir det vår tur och vi går fram till kassan. Jag frågar Hedda om hon vill ha lite starkt vatten (kolsyrat vatten). Hon tystnar tvärt och säger: Det känns bättre nu. Jag har skrikit färdigt nu.
Ah, jag tycker hon är underbar. Jag saknar aldrig goda skratt tillsammans med henne.
Ja, i dag åt jag en sallad på McDonalds, pasta arrabbiata till middag (läskigt med sardeller, fick liksom nästan hulkningar men det gick ner). Och så vann Kalla milen på sprint. Tårar i ögonen. Och nu är det dags för 15 km herrar. Härligt att OS är i gång.