Handens fem fingrar

Hans fingrar sluter stadigt om den gula muggen. Ljusbruna små fingrar. Veckiga på mitten precis som mina. Han dricker metodiskt upp saften. Klunk för klunk. Jag tittar på hans fingrar. Små barnfingrar. Och plötsligt genomsyrar både ömhet och kärlek och värme min kropp trots att han inte är min. Jag sneglar på hans ögon, mörkt bruna, djupt koncentrerade på det han dricker. Jag undrar vad han ser. Jag undrar vad han tänker. Kanske på den goda saften. Jag tänker på att det spelar ingen roll var ditt barn kommer ifrån. Om du har burit det eller om du hämtat det från något annat land. Han är det barn du önskade.